Nu är jag tillbaka igen, mycket har hänt och vi har fullt upp här på Uppsala Katthem. Många katter kom in i uselt skick under vintern och de är fortfarande tufft därute för de som är hemlösa eller bortsprungna.
Kön in till föreningen är lång och tyvärr saknar vi tillräckligt med jourhem. Jag har själv varit jourhem och det är ett fantastiskt sätt att hjälpa till på, det ger en massa tillbaka! Man lär sig otroligt mycket och får chans att lära känna fantastiska katter, alla har en egen resa och ingen är den andra lik.
Att ta sig an en skygg katt och med tålamod, kärlek och en god portion envishet få uppleva kattens framsteg är en av de bästa upplevelser jag har haft.
Här på katthemmet bor just nu flera katter som kan kännetecknas som "skygga". Vad är en skygg katt? Jag skulle säga att det är allt mellan en katt som aldrig blivit hanterad av människor till en katt som blivit fel hanterad av människor... finns alla möjliga sorter däremellan :) Men, en skygg katt visar alltid någon grad av osäkerhet, rädsla eller aggression.
Vissa skygga katter har fötts utan en ägare, av en hemlös mamma, de har inte haft någon kontakt med människor som kattungar. Dessa kan vara de som behöver mest tid att vänja sig vid hantering, men alla kan lära sig att känna sig trygga i människans sällskap.
En del katter kanske har blivit hanterade som kattungar men sedan levt som hemlösa flera år. Dessa katter brukar vara väldigt spännande. Innerst inne vet de hur man är en "tamkatt", de behöver bara tid och uppmuntran för att komma på det. Det tar olika tid för olika katter men när de väl minns så brukar de gå med en rasslande fart och de blir snabbt tryggare.
Griselda tex, hon flyttade in på katthemmet i höstas. Hon gjorde väldigt klart för oss att hon var en riktigt farlig katt, morr spott och fräs! Jättebra tänkte vi! För hon visade självförtroende och utåtagerande, en väldigt bra början. När vi väl började försöka lära känna henne ville hon inte alls sitta still, hon hoppade alltid utom räckhåll. Envis liten rackare. Men då får man helt enkelt ha tålamod och vara ännu envisare.
Efter en tid så kunde vi, men god hjälp av hennes glupande aptit, få klappa henne utan större protester. Idag klappar vi till ackompanjemang av hennes lugna spinnande. Hon leker som en liten kattunge och undersöker alla vrår. Vi tror att hon har ännu fler överraskningar åt oss och vi ser fram emot att få uppleva dem.
Och så har vi Keso. "Lillkillen". Han försökte även han se riktigt ruskig ut när han kom till oss. Han gav oss den hotfulla blicken.
Problemet vara bara att Keso är världens snällaste katt. Så när vi skulle börja lära känna honom så vågade han inte röra en muskel. "Jag finns inte" måste ha varit hans mantra den första tiden. Dessa katter, som har dåligt självförtroende och är inåtriktade, brukar ta lite längre tid på sig att slappna av. Kanske har de blivit illa behandlade av människor eller förknippar hemska upplevelser med oss?Vi gav honom tid helt enkelt, och massor med kärlek. Och trevliga rutiner, varje dag, ungefär samma tid, fick han smaka en bit kyckling vid kylskåpet.
Idag spinner Keso bara man tittar på honom, det är nästan så att fönsterrutorna skallrar. Han svarar också om man frågar honom något. Han gnäller när han inte får komma ut på rast. Keso är jättegosig och fortfarande en väldigt snäll katt, även helt främmande människor får klappa honom på hans liggplats - fast han kan tycka att det är lite läskigt i början. Han får fortfarande en liten bit kyckling vid kylsåpet. Men han blir lika glad över att få nack och kind massage.
Vår nyaste skyggis är Urban. Han har bara varit hos oss en kort tid men har redan gjort framsteg. Hungern är det bästa självförtroendet ;) Med mat kan man komma långt. Han kan sitta och äta alldeles bredvid oss och ibland får man klia lite i nacken. Ett av de första goda tecknen var att han blinkade snällt. En katt som blinkar vill inte bråka, därför blinkar vi också. Det brukar vara den första kontakten man söker hos en ny katt - blink-kontakten. Numera brukar han också blunda när man kliar honom. Nu väntar vi med spänning på hans nästa drag.
Och så kan vi glädjas åt dem som är på väg att få nya hem också, vår lilla Vita tex. Undrar om hon är lika intresserad av att klättra i bokhyllor, lukta inuti skor och ligga i banankartonger i nya hemmet?
Sådär, mer blir det inte den här gången, men jag hoppas vi ses snart igen ;)
